Kyrkoherdesonen som blev en berömd man

På våren 1817 flyttade den då nyutnämnde kyrkoherden Gunnar Wennerberg dä och hans hustru Sara Klingstedt in i prästgården i Lidköping.

När kyrkoherdeparet bott där i några månader, föddes den 2 oktober 1817 deras första barn, som fick namnet Gunnar precis som sin far.

Det är denne Gunnar Wennerberg den yngre som vi känner som skalden, musikern, politikern, akademiledamoten, landshövdingen och den store Lidköpingssonen. Här bodde han under sin barndom innan han skrevs in vid Katedralskolan i Skara och vid blott 12 års ålder fick flytta från föräldrahemmet.

I åtta år gick Gunnar i skolan i Skara tills han 20 år gammal blev student i Uppsala och sedermera docent i konsthistoria/estetik. Det var under åren i Uppsala som han bland annat skrev huvuddelen av ”Gluntarne” – 30 sångduetter för baryton och bas som mer än något annat gjort Gunnar Wennerberg känd och berömd.

Efter flytten till Uppsala 1837 återkom Gunnar Wennerberg då och då till Lidköping för att besöka sina föräldrar. Kulturintresset i den Wennerbergska familjen tog sig bland annat uttryck i de musikaftnar som anordnades i salongerna, särskilt när sonen Gunnar var hemma och hälsade på.

Efter Uppsalatiden var Gunnar under ett 10-tal år lektor i filosofi vid Skara gymnasium, sedan tjänsteman vid ecklesiastikdepartementet, därefter ecklesiastikminister, men utträdde ur regeringen 1875. Då var han påtänkt som biskop i Skara, trots att han inte var prästutbildad, men utnämndes i stället till landshövding i Kronoberg.  Det ämbetet innehade han samtidigt som han var ledamot av riksdagens första kammare. Ytterligare en period som statsråd gjorde han 1888-1891.

Wennerberg var bl a ledamot av svenska Akademin, hedersledamot av Konstakademin, kommendör av Nordstjärneorden och ledamot av Serafimerorden. Han verkade också aktivt för byggandet av Nationalmuseet som ledamot i kommitté för Nationalmuseets ordnande.

Wennerberg skrev musik i många olika stilar. Körverk för både manskör och blandad kör, sakral musik – oratorier, psalmer mm, serenader, solosånger med pianoackompanjemang och naturligtvis duettsamlingen ”Gluntarne”.

Gunnar Wennerberg avled 83 år gammal den 24 augusti 1901 hos sin svåger Axel Rudenschöld på Läckö Kungsgård. Vid samma tid hölls ett nordiskt studentmöte på Läckö slott, och när studenterna fick veta att Wennerberg låg för döden strax bredvid, gick de dit och sjöng för honom utanför fönstret. Han orkade inte stiga upp, utan som tack för sångarhyllningen höjde och sänkte han ett stearinljus från sängen.

Begravningsgudstjänsten för Gunnar Wennerberg hölls i Lidköpings kyrka. En stor procession med bland annat många Uppsalastudenter följde likvagnen genom staden. Stoftet fördes sedan till Odensvi i Småland, där Wennerbergs grav finns.